Pelargonpassion

Det är lika bra att erkänna att jag är Pelargontokig! Ända sedan 1990 talet då jag köpte min första Appelblossom rosebud så har intresset fortsatt att växa. Det finns ju precis hur många olika sorter som helst där den ena är vackrare än den andra. Inte konstigt att många med mig fått lite "samlardille". Jag brukar ha mellan 70-100 stycken och det enda som begränsar mig är att platsen för övervintring inte är oändlig. Jag har numer ett särskilt rum i garaget för det som förser mina älsklingar med sval temperatur, ca 6 grader, och extra belysning. Där får de bo mellan oktober - april. Här kommer en summering av mina tips och erfarenheter. 
Jag föreläser också om pelargoner, klicka här för mer information​
I bildspelet kan du se några av favoriterna.

​TIPS OCH SKÖTSELRÅD

Gödsel och vattning 
Pelargoner har ingen egentlig viloperiod utan blommar nästan oavbrutet hela året, så de behöver ordentlig gödsling för att orka med. Såhär brukar jag göra:
På våren efter övervintringen så byter jag jord på alla mina pelargoner. I botten lägger jag lite kogödsel och runt om så fyller jag på med jord av god kvalitet. Gå upp en krukstorlek om det behövs. Men efter ca 1 månad så har plantan tagit upp den mesta näringen så då är det dax att börja stödgödsla vid vattning. Jag undviker helst konstgödsel så jag använder miljövänligare blomgödning och guldvatten och gödslar ca 2 gånger i veckan. Detta gör jag fram till september, sedan låter jag pelargonerna klara sin övervintring utan näringstillskott.  Om du får stora blad och inga blommor på din pelargon så är det risk för att du gödslat för mycket. Dra ner på gödslingen i sådanafall. När det kommer till vattning så är ofta en bra regel att vattna mindre hellre än för mycket. Övervattning är den vanligaste orsaken till att plantor dör. Pelargoner gillar att torka upp ordentlig mellan vattning så stoppa ner ett finger i jorden och känns efter innan du vattnar. Det kanske inte behövs! För att hålla dina pelargoner fina så plocka bort vissna blad och blommor och beskär dem om det behövs.

Sticklingar
Att ta sticklingar från pelargoner är både lätt och roligt! Vill du vara säker på att få samma planta som moderplantan så är sticklingar det bästa sättet att föröka sina pelargoner på.  Om man samlar in frön och sår dem så kan det blir väldigt spännande för det är högst troligt att det INTE blir samma som moderplantan. Vem vet det kanske blir en helt ny sort? Men tillbaks till hur man tar sticklingar. Det finns några bra knep som gör att du kan lyckas ännu bättre. 
Så här brukar jag göra:
I mars/april så beskär jag mina pelargoner och passar då på att ta sticklingar. Jag använder en vass kniv och skär av istället för att klippa av dem. Ta helst sticklingen från ett skott som inte blommar och om det skulle göra det så nyp av blomman så att plantan kan lägga kraft på att bilda rötter istället. Ta sticklingen precis under ett bladfäste och plocka bort blad tills 2-3 blad är kvar.  Plantera sticklingarna snabbt i såjord , gärna blandad  med vermikulit (eller perlit). Välj en liten kruka för  att sticklingens blivande rötter inte skall ha för långt till en krukkant.  Vermikulit är ett vulkaniskt, mycket lätt material som har en bra förmåga både att både absorbera och att avge fukt. Det  gör jorden luftigare, mer lucker och varmare. Jag har märkt att detta gör att många fler av mina sticklingar klarar sig. För den största risken att misslyckas med sina sticklingar är att de ruttnar av för mycket vatten och får
​sk "blacklegs". Se bilden intill.

Fler knep för att få sticklingarna tt klara sig är att jag gör ett liten hål i jorden vid krukkanten som jag vattnar i för att undvika att vatten kommer
nära sticklingens stam. De första veckorna så vattnar jag också med en vattenblandning med Atamon för att motverka svamp. En kapsyl till 1 liter vatten brukar vara lagom.  Det är viktigt att sticklingen hela tiden har en fuktig jord men inte blöt. Du märker att den har tagit sig när den börjar att utveckla nya blad! Då är det dax att planera om sticklingen i en lite större kruka med blomjord så att den börjar få näring. Jag toppar ofta mina sticklingar efter de börjar växa ordentlig för att få en buskigare planta. På så sätt kan man få en stickling till! Glöm inte att sätt ner en etikett med sticklingens namn, om du vill ha koll på vad dina pelargoner heter. 

---

​Övervintring
Pelargoner tål inte frost så om du vill behålla dina plantor så måste de får komma in under vintern. Hur man övervintrar beror på vad du har för förvaringsmöjligheter. Jag har provat flera olika sätt och de som funkat bäst för mig är dessa:

1. Övervintring med extra ljus och sval temperatur - Detta är egentligen den mest optimala metoden. Har du tex ett uterum som är frostfritt så kommer det att funka bra. Jag har ett förråd där jag övervintrar mina men fönstret är litet och räcker absolut inte till att ge mina pelargoner de ljus de behöver. Så jag har 2 stora lysrör som går på timer mellan kl 8-18. Då får växterna bra med ljus och jag håller temperaturen på ca +6 grader. Jag pysslar om dem ungefär varannan vecka och plockar bort vissna blad och spanar efter tecken på ev sjukdomar eller löss. Det gäller att upptäcka sånt i tid för att hinna begränsa skadorna. Jag vattnar mycket sparsamt under övervintringen. De stora plantorna behöva lite vatten 1 ggr/mån medans övervintrande sticklingar behöver oftare kanske varje eller varann vecka.
2. Uppvärmt källarförråd utan ljus - Om man bor i lägenhet så är det ju ganska vanligt att man har sådana förråd. Där kan man också övervintra pelargoner. Jag har gjort det i flera år. Man får dock vara beredd på är att alla plantor inte klarar detta. Så lite svinn för man räkna med. Jag brukade klippa ner plantorna när jag tog in den på hösten och snagga av alla blad så det endast var ett pelargonskelett kvar. Sedan ställde jag ner dem i förrådet och gav dem en skvätt vatten ca 1 ggr/mån. Någon gång i april så brukade jag ta in pelargonerna i lägenhet och ställa dem ljust. Sedan tog det inte lång tid innan små blad börjar titta fram.
3. Har man ingen möjlighet till alternativ 1 eller 2 så kan man alltid låta pelargonerna bo på en fönsterbräda inne i det svalaste rummet man har under vintern. Då får man vattna ungefär som man vattnar sina övriga växter under vintern.​

---

Problem och utmaningar
Som tur är så är pelargoner en lätt växt att lyckas med och som sällan drabbas av sjukdomar.  Men om oturen är framme så kan det vara bra att känna till några vanliga utmaningar:

• Rotlöss – Symtomen är att plantan börjar att se hängig ut trots den vanliga omsorgen.  Ibland ser man vita spår på faten under krukan, ibland på krukans innerkant. Lyft ut plantan och då ser man det genast på rötterna. Det är svårt att rädda plantan. Tag sticklingar innan den blir allt för svag och försök rädda åtminstone en stickling.  Rotlöss är mycket smittsamt så isolera den drabbade växten och tvätta krukor och fat ordentligt!
• Vanliga löss – Inte så vanligt hos mig. Kommer ibland i slutet av sommaren och ibland under övervintring. Alla sorter är inte lika mottagliga för just löss har jag märkt. Hängpelargonerna verkar ha lättast att få det. Isolera växten en tid och behandla med såpvatten.  Jag brukar använda följande recept: 10 ml såpa till 5 dl vatten. Det går också att spruta med vattenstråle för att lössen skall släppa från plantan, detta kan man behöva upprepa flera gånger för att alla skall försvinna. Platsen där krukan stått bör rengöras med såpvatten eftersom vuxna djur, ägg eller andra stadier av lössen kan ligga kvar på jordrester, fat, fönsterkarmar eller fallna blad efter det att plantan flyttats och därifrån spridas vidare. Glöm inte att tvätta händerna och sekatörer om du jobbat med en angripen planta.
• Larver - Om du upptäcker hål på bladen och svarta små prickar på golvet eller fönsterbrädan så kan pelargonen fått besök av någon fjäril. Det är vanligt att främst kålfly och grönsaksfly lägger ägg på krukväxtblad under sommaren. När äggen kläcks smaskar larverna glupskt på bladen, favoriter är just pelargon och hibiskus. Larverna är svåra att se och fånga in, eftersom de är nattaktiva. Dagtid gräver de ner sig i det översta jordlagret. Du kan försiktigt krafsa med en sked i krukan och plocka bort larverna. Eller lägg en tidning runt plantan och skaka kraftigt efter mörkrets inbrott. Då kan du fånga dem. De kryper ofta på bladets undersida så leta efter dem där också.
• Vissensjuka –  Om man har otur och får infekterad jord, kan vissnesjuka drabba pelargoner. Först vissnar bara ett skott men sen även hela växten. Det är ingen idé att försöka ta  sticklingar, hela plantan bär på samma sjukdom. Slängt plantan och köp en ny. Som vanligt skall man inte slänga sjuka plantor på sin kompost utan släng dem i vanliga soporna som går till förbränning.
• Pelargonrost -  Pelargonrost orsakas av en svamp och förekommer främst på zonaler och oftast på äldre plantor. Första tecknen är gulaktiga fläckar på ovansidan av bladen. Sen uppträder rödbruna prickar och ringar på undersidan. I ringarna finns sporer som lätt sprider sig framförallt vid hög luftfuktighet. Ta bort angripna blad och sänk luftfuktigheten. Vid misstanke om smittad planta isolera den och ta bort angripna blad och släng i soporna (fortfarande absolut inte i en kompost). Det kan gå att rädda plantan genom att spraya den och jordlagret med något av de bekämpningsmedel som finns. Jag gillar inte bekämpningsmedel så det använder jag inte. Är plantan för svårt angripen så är det tyvärr inte så mycket mer att göra än att kasta den. 
• Knippebakterios - Om pelargonen plötsligt börjar bilda massor av små skott (ofta missbildade) vid basen av växten så kan den ha drabbats av Knippebakterios.  Denna sjukdom är mycket smittsam och för att förhindra att den sprider sig till andra pelargoner så rekommenderar jag att den slängs. Ta inte sticklingar från en sjuk planta för då sprids sjukdomen vidare.  I yrkesodling innebär denna sjukdom ett stort problem då alla plantor måste kasseras och hela växthus saneras.

Som tur är det sällan som pelargoner drabbas av sjukdomar. Oftast räcker det med sol, näring och lagom med vatten så belönar de dig med ljuvliga blommor hela säsongen!

---