Det där med odlingslust är märkligt.  Min odlingslust brukar nästan inte ha några gränser. Men när odlings/trädgårdssäsongen börjar ta slut i Oktober så brukar jag bli lite trött på min egen trädgård.
Då brukar jag ifrågasätta varför jag varenda år  måste ha så förbaskat många krukor som behöver pysslas om och vattnas i princip varje dag.  Just det ifrågasättandet brukar inte direkt minska när det några veckor senare blir dax att ta hand om alla växter som skall övervintras eller slängas på komposten. För att inte tala om alla krukor som skall göras rent... Ja, ni förstår. Odlingsgalenskapen har ju en liten baksida när det kommer till höstens sysslor.
I normala fall så brukar min odlingslust hålla sig ganska lugn i november och december.  Sen efter nyår så brukar det börja klia i fingrarna igen.
Men  idag så var jag på ett helt fantastiskt föredrag om Dahlior som Elisabeth Svalin Gunnarsson höll och det väckte upp min odlingslust som precis gått in i vinterdvala. Nu känner jag mig som en björn som vaknat upp för tidigt. Vad gör man nu? Jag var ute och tittade på alla Dahlia knölar som jag sparat från hösten för att se om de också är lika ivriga som jag. Men det var de inte alls. Så jag får ge mig till tåls flera månader till innan det blir dags att börja fördriva dem. För att stilla min längtan så har jag tagit fram mina bästa och finaste Dahlia bilder från sommaren och gjort ett bildspel till mig och alla andra som också längtar efter odling, blommor och vår <3​

Igår morse ringde klockan tidigt och jag begav mig till Skärholmens perennpark med min systemkamera i högsta hugg för att fånga den magiska känslan som vissnande växter kan ge i en disig soluppgång.  Yr.no hade utlovat dimma och jag tänkte inte missa detta tillfälle!
Mitt intresse för parkens skapare, holländaren och arkitekten Piet Oudulf , startade för några år sedan när jag läste om honom. Senare så besökte jag hans otroligt fina anläggning , High Line park i New York.  Det finns ett eget blogginlägg om det som du kan läsa om (och se bilder ifrån) om du kikar i arkivet här bredvid från juni 2017.   Jag lyssnade även på en mycket inspirerande föreläsning av Stefan Mattsson som samarbetat med Piet både i skapandet av Drömparken i Enköping
​och Skärholmens perennpark.  Jag har också studerat Piet´s stil under mina studier och blivit  mycket förtjust i hans fantastiska förmåga att kombinera perenners form, färg & textur som är vackra året om på olika sätt.

Denna park har faktiskt blivit en ny kärlek i mitt liv. Jag har besökt parken många gånger under året och njuter verkligen av att följa dess förändring under årstiderna. Jag har också guidat grupper i parken och det är verkligen väldigt roligt att få berätta och visa parken för andra.
​Det jag tycker är extra roligt med denna park är att Svenska Bostäder, som äger hyreslägenheterna i området, valt att investera i denna underbara park mitt i förorten. Parken är inte bara en prydnad utan en glädje och härlig samlingsplats för alla som bor i närheten. Jag har träffat på många stolta människor som bor i här och som gärna stannar till och pratar om parken när man besöker den.
​Igår var det en liten kille som kom fram till mig som nyfiket frågade varför jag fotograferade i parken. Jag svarade att jag gör det för att jag tycker den är så vacker. Då borde du komma hit på sommaren svarade han självsäkert. Då är den ännu finare!

Ibland kan faktiskt det bli för sent också. Som tex det här med att ta in sina Dahia knölar innan kylan förstör knölarna.
Men ibland har man tur! Som jag har haft denna höst.
I sommar så har jag verkligen frossat i Dahlior, vilket varit jätteroligt under hela säsongen. Men det innebär också att det blev mycket att ta hand om när hösten kom eftersom jag vill spara knölarna  och använda dem igen nästa sommar. Det flesta tog jag in för flera veckor sedan. Men några blev kvar som jag inte hann med. Men idag så fick även de komma in.
Jag sparar knölarna av 2 skäl och det ena är att jag vill ha en hållbar trädgård där jag återanvänder så mycket som det går, det andra är att plantorna brukar bli ännu kraftigare och finare när man använder dem igen.
Det är lite pilligt att få bort jorden från knölarna och man får vara lätt på handen så att inte knölarna blir skadade. Det känns lite som att kratsa hoven på en häst...
Sedan så lägger jag dem i en öppen låda med tidningspapper i botten och ställer dem torrt och frostfritt under vintern.
​Om jag har namnsorter så lägger jag en lapp med namnet i varje låda också så att jag har kolla på vilka sorter det är. För det har jag lärt mig, sätter jag inte namnlappar på mina växter och fröodlingar så glömmer jag garanterat bort vad som är vad;)