Frusna fingrar och varmt hjärta

Jag har länge väntat in en bra (solig) dag för att återvända till min favoritplats i söderort, Skärholmens perennpark. Efter flera dagars bevakning av yr.no så visade prognosen inte något solsken.
Men så lyfte jag nyss blicken från ritbordet och därute så var det ett vackert soligt dis minsann! Jag reagerade reptilsnabbt och slängde ihop mina kameror,
hoppade in i bilen och körde så fort jag kunde, inom hastighetsgränserna såklart, till Skärholmen. 
När jag närmar mig parken så är det alltid 2 saker som händer.  Ett jag underskattar parkeringstiden och två jag får en fladdrig känsla i magen av förväntan på hur parken kommer att se ut idag? 
Behöver jag säga att den inte gör mig besviken någon gång? Piet Oudolf, som har designat parken, jobbar med att växterna skall vara vackra året om och han är särskilt noga att perennerna han väljer skall vara snygga på vintern. Visst är 
de vissna gräsen vackra i sin frostnupna vinterdräkt?
Det var ca -8 när jag fotograferade idag och eftersom jag inte gillar att använda handskar vare sig i trädgården eller när jag plåtar så blir det väldigt kallt om fingrarna efter ett tag.
​ Men vad gör det när hjärtat är varmt och minneskortet fullt av nya bilder?

Jag har gjort ett fotoprojekt där jag har följt parken under mer än 1 års tid och fotograferat årstidsskiftningarna. Vill du se så klicka här

---