|
|
Denna höst/vinter har helt klart varit den hittills mest utmanande när det gäller att övervintra min pelargonsamling.
Det började när alla plantorna skulle får komma in för övervintring. Då upptäckte jag att många pelargoner som stått i växthuset hade drabbats av rotlöss. Jag slängde alla drabbade plantor. Sedan så försökte jag att klara mina favoriter genom att ta sticklingar, men det är inte alltid lätt att få sticklingar från sjuka plantor att klara sig. De är ofta så svaga att det inte vill ta sig. Nästa utmaning som jag har är att delar av pelargonerna i mitt ”övervintringsrum” har fått vanliga löss. Detta är ju såklart inte lika förödande som rotlöss, men det är ansträngande för pelargonerna och sticklingarna och jag tycker mycket illa om all ohyra på mina växter. Jag brukar titta till (gulla med) mina pelargoner med jämna mellanrum under vintrarna för att rensa bort vissna blad och vattna när det behövs. Det är ju också ett bra tillfälle att hålla utkik efter eventuella sjukdomar. Eftersom jag nu för ett personligt krig mot lössen så håller jag minutiös koll på mina plantor och tar in dem på ”Spa behandling” när jag ser minsta lilla lus på dem. Jag börjar med att för hand ta bort alla synliga löss och sedan så duschar jag av plantan med vanligt vatten i badkaret. Efter det så får de en dusch med en såpalösning. Jag brukar använda detta recept: 10 ml såpa till 5 dl vatten. Efter ca 1 vecka upprepar jag behandlingen. Sedan får de stanna inne i huset under sträng bevakning (karantän) tills jag ser att lössen är helt bort. Här nedan kan ni se några av ”patienterna”:
0 Kommentarer
Förutom våren så är hösten min favoritårstid. Jag bara älskar de underbara höstfärgerna som kommer när klorofyllen lämnar löven. Idag har vi haft en varm och solig höstdag och jag gick runt med kameran och försökte fånga känslan av skönheten i trädgården när den håller på att vissna och förbereda sig för vintern. Det gäller verkligen att njuta av allt som fortfarande blommar i trädgården. Vips så får vi en frostnatt och då dör de flesta blommorna. Första frostnatten brukar vara startskottet för mig att gräva upp och ta in Dahlia knölarna. De växter som jag vill spara som pelargoner och Afrikas blå lilja har redan fått komma in. Dem vågar jag inte chansa med!
I veckan så var det frost i Bromma vilket bara är några mil från där jag bor , så det avgjorde saken. Jag beslutade att ta in alla pelargoner för övervintring. Tyvärr brukar pelargonerna vara som vackrast när det är dax att runda av säsongen. Men i detta läget så gäller det att stålsätta sig och gå loss med sekatören ändå. Man behöver ju egentligen inte klippa ner pelargonerna bara för att man tar in dem men jag gör det av 2 skäl. Det ena är att jag helt enkelt inte får plats med alla annars... Det andra är att jag vill ge dem bättre förutsättningar att överleva vintern och det blir lättare med mindre bladmassa och blommor. Jag brukar beskära plantorn ner till ca 1/3 av storleken. Ungefär så här: När man ändå går loss med sekatören så är det ju ett ypperligt tillfälle att både ta sticklingar och spara blommorna till pelargonbuketter! Innan jag låter pelargonerna komma in i mitt vinterförråd så inspekterar jag dem noga. Jag vill ju inte ha in sjukdomar eller ohyra som kan smitta ner hela samlingen. Det vanligaste är att någon eller några plantor har lus. Det brukar jag åtgärda med såpvatten och några dagars isolering, tills jag ser att angreppet är borta. En särskild oönskad ohyra är Ullöss eller rotlöss som de kallas när de angriper pelargonernas rötter. Det lättaste sättet att upptäcka detta är att lyfta krukan och titta på blomfaten eller faktiskt under det också. Ser man lite märkliga vita små högar så är det dax att bli misstänksam. Lyft då ut plantan ut krukan och titta på hur rötterna och krukans innerkant ser ut. Ser det ut som på bilderna nedan så är din planta tyvärr drabbad. Mitt råd om man fått dessa besvärliga rotlöss är att ta sticklingar på plantan och sedan slänga moderplantan. Gör sedan rent krukan och fatet och platsen som den stått på jättenoga för denna ohyra smittar rejält. När alla plantorna är granskade och jag är säker på att de är friska så får de komma in. Jag har ett förråd som aldrig blir under 5-7 grader och där jag också har extra lysrörsarmaturer som jag satt på en timer. De lyser 8 timmar om dagen så länge som pelargonerna bor där inne.
Jag gillar att skapa planteringar och rabatter med olika teman. Ett av mina första projekt var den svarta rabatten. Platsen är en över 8 meter lång upphöjd rabatt med mur. Planen var att alla perenner i den skulle antingen ha så svarta blommor som möjligt eller mörkt bladverk. För att skapa kontraster så planterade jag en del perenner med limegrönt bladverk. Men efter 4 års pjoskande, vattnande och curlande så ville den ändå inte ta sig bra. Den var verkligen en sorglig syn! Att det var mycket sol, det visste jag från början men att det skulle vara så bra (för bra) dränerat så att rabatten alltid var snustorr, det hade jag inte räknat med. Så till slut tröttnade jag på att kämpa mot naturen. Jag tänkte helt enkelt ut ett nytt tema för den Snustorra rabatten som skulle ha bättre förutsättningar att trivas och bli så där frodig som jag hade önskat. Med det läget så går tankarna osökt till ett ökentema men det skulle inte kännas så inbjudande att ha 8 meter kaktusplanteringar som välkomnar framför huset.. Misstänker att det inte är så Feng shui. Det fick bli Medelhavstema med massor av Lavendelplantor. Jag valde sorten Hidcote Blue för att den har lite mörkare lila/blå blommor som är otroligt fina. Jag beställde växterna på nätet av www.hortogreen.com , som har levererat fina växter till mig förut. Jag blev inte besviken denna gången heller. Alla plantorna var friska och mycket fina. Härnedan är ett bildspel på hur den nya rabatten kom till: Vad hände med alla stackars torra plantor från dan svarta rabatten? Jo, de få som levde flyttades till en ny mindre rabatt som jag precis grävt ut runt vår flaggstång. Där kommer de att ha mycket bättre förutsättningar att trivas och faktum är att redan dagarna efter flytten så började plantorna att växa. Troligtvis av ren tacksamhet!
Det är enklare att arbeta med naturens förutsättningar än mot dem helt klart. Det är inte bara Pioner som behöver ett stöd här i livet. Det finns massa andra växter som behöver ett stöd för att inte lägga sig ner och se skräpiga ut. Ett enkelt och billigt sätt att göra egna växtstöd, är att köpa armeringsjärn och böja dem själv. Stöden blir dessutom riktigt snygga! Så här gjorde jag: Jag åkte till Hornbach och köpte armeringsjärn som var 6 meter långa och med en diameter på 8 mm. Då är de fortfarande stabila men lätta att arbeta med. Sedan kapar man dem i önskade längder. Går bra med en bågfil om man inte har elverktyg. Då jag ville ha dessa stöd till mina Stockrosor så behövde de vara ganska höga. Så de delades på 2 så att jag fick 2 st 3 meters långa armeringsjärn. Sedan så mätte jag på platsen där stöden skall vara och kom fram till att jag vill ha dem 80 cm breda och med en viss rundning. Här kan man böja på frihand eller använda något som mall att böja runt. Som tex en tunna eller en stor kruka. Med en rundning på 80 cm så gav det mig ett stöd med 110 cm långa ben. För att skapa den skarpa böjningen för benen så kan man använda ett skruvstäd och sätta fast benen i medans man böjer till rätt vinkel. När stödet satts på plats och bankats ned med en gummiklubba så hamnade stödet till slut på 75 cm vilket jag tror kommer att räcka fint att hålla Stockrosorna på plats. Jag skrev ju att dessa stöd inte bara blir snygga utan också billiga, med ett inköpspris på 33 kr för 6 meter armeringsjärn så kostade mina nya stöd till Stockrosorna endast 16,50 kr/st! Nu är det bara att vänta på att Stockrosorna skall börja blomma. Det är lika spännande varje år att se vilka färger som dyker upp. Ett som är säkert är att det nästa aldrig blir den färgen som jag tänkt... Det berättade Mats Asplund från Pelargonfönstret på Mässan Stockholms trädgårdsmässa imorse. Just denna mässa har jag, trots upprepade försök, aldrig besökt. Så enligt Mats har jag uppenbarligen missat en hel del... Men idag trotsade jag sommartidsomställningen (men det var nära ögat) och satt bänkad när Mats föreläsning startade. Moderator var Jessica Lyon som startat och driver Odlings tv. Som alltid när jag går på föreläsning, och ämnet är intressant såklart, så njuter jag av att få lära mig mer! Det jag tar med mig från Mats är hans råd om att alltid välja unga, mjuka skott när man skall ta sticklingar. Gärna de som växer vid basen på plantan. De skall tydligen förgrena sig bättre. Det skall jag verkligen prova! Ett annat nyttigt råd (som levererades väldigt pedagogiskt) var hur det perfekta pelargon gödslet bör vara sammansatt för att främja maximal blomning. Se bildspelet nedan. Det var ett späckat program på mässan och Trädgårdsexperterna avlöste varandra. Jessica Lyon pratade om att odla på liten yta. Peter Englander om medhavsinspiration, vad annars? Även Hannu Sarenström var där och pratade bla om en av sina nya böcker - Trädgårdslycka. Mer hann jag inte med för sen ville jag ut i det fina vädret och njuta av solen. Men jag hann med ett besök hos flora manufaktur som har superfina arbetskläder för tjejer. Jag fyndande den rosa tröjan på bordet;) Äntligen har vårsolen och lite värme hittat hit. Det känns hel underbart, dessutom är det helg och jag är ledig. Kan det bli bättre? Nu finns det massor att sätta igång med i trädgården och jag började med att klippa ner de vissna perennerna. Jag gör alltid detta på våren för att den nervissnade bladmassan skall få ge perenner lite skydd under vintern. Vissa av dem har tom börjat växa som kärleksört, daglilja och drakmynta. Runt vår tomt så finns det många gamla stora ekar och deras löv lägger sig som en tjock filt över mina rabatter och gräsmatta. Så det är en hel del räfsande kan man säga! Just eklöv vill jag gärna ta bort från trädgården då bladen förmultnar väldigt sakta och bara ligger och skräpar. De sänker också pH värdet (gör jorden surare) och det vill jag inte, förutom där rhododendron, magnolia och blåbärsbuskar står. Men när det kommer till att räfsa i rabatterna så gäller det att ha en varsam hand likt en arkeolog eller kirurg. För jag har massor av lökar som jag absolut inte vill skada eller störa. Bilden nedan visar Kungsängslilja som är på väg och den nedersta bilder så är det alla möjliga lökar som är på väg upp. Det roliga är att man inte alltid kommer ihåg vad man planerat och då blir det en kul överraskning när lökarna kommer upp! Jag siktar på att få massor av Allium i mina rabatter. Lökarna är ganska dyra och att skapa detta lila hav av bollar på våren som jag längtar efter så krävs det lite list och tålamod om man inte vill ruinera sig. Låter man deras fröställningar vara kvar efter blomning så kan man ta vara på fröerna och sprida ut dem (och mylla ner) där man vill ha dem. De gror väldigt bra. Så bra att en del tycker att Allium är invasiv. Men vad gör det om man gillar dem? Men för att lyckas med denna list så krävs det att ha koll på hur de små Allium bebisarna ser ut så att man inte rensar bort dem i tron att de är ogräs. Sen kommer det här med tålamod in. Det tar ca 3-4 år innan de små lökarna är redo att börja ge blommor. Härnedan kan man se hur bebisarna hos mig har sett ut under sin utveckling. Första året så ser de ut som ett grässtrå men man känner igen dem på att de behåller sin frökapsel i toppen. Andra året så ser de mer ut som en gräslök, utan frökapsel. Tredje året så är det lite mer grova i stjälken och har fått den typiska röda topparna på bladen. De två sista bilderna är på lökar som är 4 år och som kommer att blomma i år. År 1 År 2 År 3 År 4 Blomma:) Det är också nu som jag börjar att jaga ogräset och även sniglar för den delen. Jag hittad en hel del små mördarsniglar idag. Men de finns inte mer. Det är en fördel att ta kontrollen över ogräset redan nu för det kommer att minska ner arbetet längre fram. Sen när man njutarbetat färdigt så måste man unna sig lite avkopplande fika i solen
|
Kategorier
Alla
Arkiv
Februari 2024
|
Vill du också ha hjälp med din trädgård så kontakta mig GÄRNA!
|